posttraumatisk stressyndrom

2009 fick jag diagnosen PTSD som står för posttraumatisk stresssyndrom.
Många människor vet inte ens vad det är, vissa tror att man måste varit med om krig,tortyr osv för att få det men så är faktiskt inte fallet. Inte mitt iallafall men det vill jag absolut inte gå in på utan jag vill kunna insiperar andra att förstå att livet är så mycket bättre än vad man ser det vissa gånger. 
Jag tänkte många gånger under det året vad som egentligen vad fel med mig, varför jag inte var som andra och varför inte jag kunde känna glädje,sorg,kärlek och sånt på samma sätt som andra. 
När dom satte diagnosen på mig så var det en sådan lättad men ändå en stor sorg eftersom jag aldrig sätt mig som en människa som behöver hjälp utan hellre vill hjälpa andra och även allt arbete dom la upp för mig. 
Vissa dagar kämpade jag verkligen för att gå in igenom dörren till PTSD mottagningen. 
Och ni skall veta att detta är en diagnos man får jobba riktigt jävla hårt med att få bort.
Att gå igenom vad som hänt en gång efter gång, en gång i veckan i flera flera månader.
Man fick känna smärtan om och om igen när man tänk på vad som egentligen hänt, för när man gick igenom det blev allt verkligt igen och det kändes som om man gick igenom det gång på gång.
Jag vill att andra skall bli lika bra bemötta som jag blev, jag vill hjälpa hela världen med PTSD det är just därför jag skriver detta.
Det som var så svårt var som sagt att inte kunna känna samma glädje som andra, vara sådär underbart glad.
Eller kär att vara kär så det pirrade i hela kroppen men det hade inte jag utan allt var likadant hela tiden.
Och att jag konstant var rädd. Jag vågade knappt åka buss själv,absolut inte vara ute i allmänheten ensam. 

Men efter många behandlingar så började allt bli lättare och lättare tillslut valde både jag och min ptsd läkare att jag nog började bli "frisk". Och jag kommer aldrig glömma känslan när jag gick ut ur den dörren. Känslan av att jag aldrig skulle behöva gå dit mer.
Och saker blir lättare och lättare varje dag så är det. Jag känner mig så otroligt stark vissa dagar och det vet jag att jag är. Om jag klarar mig ur det här så gör vem som hellst det bara man väljer att kämpa. 
Allt handlar om att kämpa.  ♥


Kommentarer
Postat av: S.

Skönt för dig. Själv har jag levt med PTSD i över tio års tid och lider fortfarande av flashbacks.

2012-01-25 @ 14:43:24

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0