Min ångest tar död på mig snart, varje dag får jag sån ångest att jag inte vet vart jag skall ta vägen.
Jag känner mig pressad och tycker synd om allt och alla. Till och med dom som jag inte gillar speciellt mycket tycker jag synd om, jag känner oftast med dom den sorgen dom känner etc .
Jag hatar att vara elak det är det värsta jag är och sanningen är den att jag alltid har sånna skuldkänslor att det är sjukligt. Ibland kan jag tro att hela världens problem ligger just på mig, men nu just nu denna tiden känner jag inte så men om ett par timmar kan det plötsligt komma upp.
Jag kan få sånna skuldkänslor efter jag sagt något elakt till tex någon i min familj, pratat dåligt om någon eller sagt något elakt.
Jag hade sagt något om en i min familj till en vän för ett tag sedan och det kommer upp NU , jag mår så dåligt över det att jag knappt vågar tänka på det.
Folk anser mig ibland som en elak person vilken jag verkligen inte är , jag är snälla både utanpå och innanpå jag vill alla väl och hoppas att ni vet det.
Jag kan använda ordet hata (en vana som jag försöker bli av med) men det är något jag absolut inte menar. Det är ett av alla mina sätt att skydda mig själv på.
Jag är annars en blyg tjej som absolut inte är otrevlig mot någon.
Men om jag är otrevlig mot någon så har den gjort mig illa eller någon av mina nära illa det är det som är min svaga punkt. Skit snack om vänner,familj eller folk som stått mig nära får mig spyfärdig , all skitsnack som går runt och runt som aldrig får någon ände är jag trött på.
Jag längtar bort härifrån, tills vi flyttar, till nya folk och jag får äntligen en ny start som jag behöver.
Jag var tvungen att lätta hjärtat lite. ♥