Finns nog ingen som någonsin kommer förstå sig på mig.
Finns nog ingen som kommer förstå vilken smärta jag igentligen bärt.
Jag var berädd att ge dig allt en människa kan ge, det vill jag fortfarande.
Jag vill alltid ligga i dina armar och säga hur mycket jag älskar dig.
För det var fint , fint som alla andra sa.
Vi hade våra skavanker , men det har alla.
Vi skulle klara av att lösa problem, för det vet jag.
Vi skulle älska varann lika mycket igen, för det vet jag.
Men du har ju blivit en ny människa , en människa jag också skulle vilja bli.
En sådan som inte bryr sig. Innerst inne bryr du nog dig.
Jag tänker på dig varje natt , varje natt.
Jag tänker på oss hela tiden.
Jag tänker på dig , var du är , vad du gör och hur du känner.
Jag är på platser där vi en gång besökte, lyckliga och kära.
Jag tänker på allt vi gått igenom , så mycket vi klarat av.
Du kommer alltid vara nummer ett .
Du kommer alltid ha en stor stor plats i mitt hjärta.
Du är så skär och öm inombords och det är inte många som visar det .
Men för mig visade du att du inte bara var den killen som vissa bara tror du är.
För du är den enda som fått mig känna såhär.
Jag öppnade mig för dig , lika så du. Du öppnade dig för mig med.
Vi kunde lösa problem, för vi hade många.
Vi älskade varann för mycket .
Därför får det inte vara slut såhär.
Ingen kommer någonsin få upp mig på den nivån igen som du fick mig.
För du var personen man kunde ligga och hålla om i timmar utan att tröttna, du var personen man kunde kolla i ögonen i hur många timmar som hellst utan att säga ett ända ord. Du var den finaste på hela jorden.
Jag var så stolt över dig, till och med kvällen då jag avskydde dig mest så var jag stolt.
Då du tillochmed utsatte mig för fara vilket du aldrig gjort innan, men du gillade inte det och visade det efter.
Alla gånger jag sagt att jag hatar dig har jag ljugit. För jag älskade dig så otroligt mycket.
Du förstog nog inte hur mycket ibland. Jag var så över beskyddande och ville bara ditt bästa och det tyckte jag var när du var med mig för då var du säker hos mig. Men jag gjorde så att jag förlorade dig pågrund av det och det skyller jag jämt mig själv på . Så fruktansvärt fel, för jag ville ju bara väl.
Jag kan ligga timmar,nätter tillochmed dygn och undra vart tiden tog vägen?
Vi fick bara nio månader, nio små ynka pytte månader.

Ville bara säga att jag saknar dig.