Vet inte vart jag skall börja med just nu men jag skall försöka att inte skriva så långt, men jag måste. Detta är som en drog för mig, att skriva av mig. Jag är så otroligt trött på alla människor som länge varit en stor del i mitt liv, så otroligt otroligt sjukt jävla trött på folk som bara försöker förstöra. Men synd för er för det funkar inte. Det går bara inte för jag har byggt upp ett sådant jäklans starkt skydd i mot mig. Men när folk går på någon man älskat så börjar man undra, varför är du sådan ? Hur blev du sådan ?  Töntigt gjort av dig. Sista gången jag ens lägger ner energi på att tänka på något så äckligt som det.

För övrigt hade jag en riktigt trevlig kväll igår, först var vi några st hos mig spelade spel och lyssnade på musik sedan åkte jag och tjejerna vidare till Gabriel medans killarna åkte till Hindås. Fick ur mig saker jag bärt på ryggen ett tag och löste en del saker, skönt var det. Så nu är det fred mellan oss, du & jag kommer alltid vara vi även fast vi inte är tillsammans. Forever.