Istället för att prata om det håller jag det inom mig och jag vet att det aldrig slutar bra.

Så därför skriver jag här, ibland undrar jag hur mycket frågor folk har. Folk som inte vet.

Jag klarar av att svara på dom men ibland blir det bara så jävla mycket. Så mycket snack om folk som inte har

en aning om vad som hänt påstår att dom vet saker. Man märker hur livet kan förändras på mindre än en sekund.

Nu förstår jag vad alla gått igenom om som mist någon, nu förstår jag vad "lev livet idag, för det kanske är försent imorgon." Nu förstår jag att jag inte kan ta alla förgivet, att skjuta upp viktiga saker. Jag skall leva för dagen.

Varje dag. Jag skall reda ut saker och ting, jag skall göra saker som jag velat men inte vågat.