2011 började bra, vilken jag tror. Jag minns inte så mycket. Jag minns mest det dåliga 2011.

Jag minns iallafall att nästan allt gick på som vanligt, var ute mycket med mina kompisar, umgicks med min dåvarande pojkvän,fester osv osv. Livet fick en väldig vändning i Mars då Sophia,Frida och Alexandra gick bort i en bilolycka. Det var då man verkligen insåg vad livet är.

Det var verkligen då man förstod att man inte är odödlig.

Livet kan förändras så mycket på en sekund. Jag minns att jag och många av

mina vänner levde som i en bubbla ett tag där, allt jag minns är att det var grått,kallt och trist allting.

Jag försökte ge hela mig till en vän men det var också då man insåg att man faktiskt inte klarar med att hjälpa andra när man inte själv mår bra. Jag försökte iallafall så gott jag kunde.  Man ångrar ju alltid att man inte fanns där mer men ni förstår.  Livet gick långsamt vidare och jag insåg vilken kärlek jag hade till min pojkvän, hur otroligt lycklig och kär jag var i han. Vi gjorde road trips och var med varann mycket i början av sommaren.

Jag åkte till peace & love utan att ha den minsta aningen vad som pågick här hemma.

När jag kom hem tog allt slut, på ett sätt jag trodde var rättvist. Vilket som var så fel.

Lögner på lögner kom fram och jag insåg att jag levt i en jävla lögn i flera månader. Att jag varit kär i någon som inte ens brytt sig om mig det minsta. Det tog hårt på mig det gjorde det verkligen, jag klarade inte av att se mig själv i spegeln och kände mig så otroligt misslyckad och inte det minsta älskad. Men det var då, då jag insåg hur mycket jag verkligen betyder för mina vänner. Även fast inte alla förstår så har dom visat att dom bryr sig.

Jag började bygga upp mig själv igen och satte målen högre än

någonsin för någon skall aldrig få mig att må så igen.

Innan man varit med om otrohet så är det bara ett ord som speglar smuts och egoism.

Men när man själv är med om att ens partner är otrogen så är det en helt annan sak. Man känner sig som en dålig människa, någon som inte räcker till. Att jag inte ens var värd att göra slut med? Att han hellre hade mig och för varje dag han var otrogen mot mig måste han ju insett hur ont det måste göra för mig när jag får reda på det? Tänkte han ens så långt ? Att jag skulle få reda på det. Det tror jag inte.

Men jag har insett och lärt mig själv detta året att det inte var mig det var fel på utan han.

Om man kan vara otrogen mot någon så har man sådan brist på respekt för människor. Egoism är ordet.

Men året har också varit lärorikt, jag har lärt mig väldigt mycket. Mycket mer än någonsin.

Jag har insett att det bara finns en av mig och att det bara är jag som kan ändra på den jag är.

Att jag vill bli en bättre människa. Att jag inte skall ta någon skit från folk.

Att många tycker om mig som den jag faktiskt är. Att man inte skall nöja sig med någon som är halv bra.