one.
Har ni någonsin fått känslan av att erat hjärta bara kommer sluta slå för att allt är för jobbigt.
Att man inte kan förstå hur man orkar med varje dag, att man lever som i en bubbla.
Jag försöker verkligen varje dag och jag vet inte hur det är
med andra för jag kan bara förstå det jag själv känner.
Jag kämpar varje dag med att leva ett normalt liv om jag inte kämpat så som jag gör skulle jag spendera veckor i min säng bara liggandes,tänkandes och gråtandes. Jag tänker inte leva så.
Jag förtjänar bättre, mina nära förtjänar bättre och främst min familj.
Jag skyller allt som hänt mig på mig själv hela tiden, varför är det så?
Man kan faktiskt inte hjälpa hur andra behandlar en.
Jag känner mig skyldig till nästan allt.
Vad jag än skriver här så är jag rädd för att folk skall läsa och sedan döma mig.
Att jag är en person som bara klagar på livet, men så är inte fallet.
Jag älskar själva livet. Livet är absolut den största gåvan. Och jag är tacksam för min familj och mina älskade vänner varje dag, det tänker jag ofta på. Ni gör så jag orkar varje dag.
Och om ni väljer att döma mig så är det upp till er. Men folk som inte känner mig får gärna göra det.
Jag är otroligt tacksam för att jag lever här och nu.
Och för att jag kan finna min kämparglädje längst in i mig och orka med dagarna.
Livet är så otroligt svårt, olika svårt för alla. Alla tar olika på saker.
Men jag känner att jag bara blir starkare för varje dag. Att jag faktiskt kämpat mig igenom mitt liv och är här jag är idag. Med alla otroliga motgångar så är jag här och nu, starkare än någonsin.
Och istället för att ha hat mot dom som någonsin gjort mig något känner jag egentligen faktiskt bara kärlek, tack för att ni gjort mig till den jag är nu. Många erfarenheter starkare. Tack !
Kommentarer
Trackback
