Skulle lägga över lite bilder från pappas dator till min hårddisk, blev sittadens ett bra tag och stirrade på massor av gamla bilder. Bilder som fick mig från en början att le men som senare gick över till vattniga ögon.
Bilder som väcker minnen som gör ont, så fruktansvärt ont i hela mig. Jag började tänka på varför vissa saker hände och varför det blev som det blev. Men istället trokade jag bort tårarna från mina ögon och började tänka positivt. För vem hade jag varit idag om vissa saker inte hade hänt? 
Jag är nöjd med den jag är idag, allt som hänt förr har gjort mig till den jag är och det är jag glad över.
Jag har växt och blivit så mycket starkare i mig själv. Det är så jag lärt mig att tänka, att vissa saker blir man faktiskt starkare av om man väljer att resa sig upp igen och ta tag i det istället för att låta det bryta ner en.
Att det inte är en själv det är fel på utan människorna som trycker ner en. 
Varje dag när jag vaknar tackar jag mig själv för att jag blivit den jag är idag. 
Att jag vågar stå upp för människorna som en gång tryckt ner mig och känna att det faktiskt inte är mig det är fel på. Jag blev ledsen när jag såg en video från när jag var yngre, jag kunde inte känna igen mig själv eller inse att det var min röst. Att jag såg så glad ut, lycklig och den glimten i ögonen. Jag blev ledsen över att jag tänkte att lilla jag på videon inte hade en aning om vad som väntade att hända i tonåren. 
Men även fast jag inte är lycklig över händelserna som hänt i mitt liv kan jag ändå vända blad och tänka att dom bara gjort mig starkare och absolut inte svagare. Att jag inte hade en felfri tonårsperiod som gjorde det till att livet skulle bli svårare ju äldre man blev och inte vara beredd på att livet inte är lätt utan jävligt hårt. 

Jag blev också ledsen över att tänka på att människor dömt mig i livet utan att ens lägga ner tid på att lära känna mig,veta vad jag har gått igenom,veta vad som egentligen hänt utan bara lyssnat på saker som andra säger. 
Men det har även gjort mig till en människa som helst inte dömer folk innan jag verkligen tagit mig tiden och prata med personen i fråga. Väldigt personligt från min sida men jag ser inte det som något negativit utan istället positivt att någon en dag kanske snubblar in här och läser mig text och kanske känner igen sig. Min blogg ser jag som min egen dagbok och människor som inte tycker om mig som ändå läser min blogg får skylla sig själva.
Det är NI som sitter och läser, visar intresse och orkar störa er inte jag. Om man inte gillar någon så har jag lärt mig att det bästa är att hålla sig långt bort som möjligt. Man kan inte älska alla men jag försöker att inte låta dom få människorna jag ogillar påverka mitt liv. Jag hade aldrig i mitt liv orkat gå in på någons blogg jag ogillar för att kunna sitta och störa sig. Jag hade inte låtit mig själv gå så långt. Och enligt mina egna erfarenheter så kommer man längre i att ignonerar människan man inte gillar istället för att döma och störa sig.